När börjar barn bli mammiga?

När börjar barn bli “mammiga”? En titt på separationsångest

Begreppet “mammighet” används ofta informellt för att beskriva ett barns separationsångest. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är ett kliniskt diagnostiskt begrepp, utan snarare en beskrivning av ett vanligt utvecklingssteg. Istället för “mammighet” är separationsångest en mer korrekt och neutral term.

Separationsångest hos spädbarn och småbarn är en normal del av utvecklingen och manifesterar sig i en ökad oro när barnet separeras från sina primära vårdgivare. Det är inte en indikation på ett problem, utan snarare ett tecken på en hälsosam anknytning. Barnet utvecklar en starkare förståelse för att det är en separat individ från sina föräldrar, och denna nya medvetenhet kan leda till ångest när den trygga basen försvinner.

Tidpunkten för separationsångestens början varierar, men den brukar visa sig mellan åtta och nio månaders ålder. Detta sammanfaller med flera viktiga utvecklingsmilstolpar:

• Ökad kognitiv utveckling: Barnet börjar förstå begreppet objektpermanens – att saker och personer finns kvar även om de inte syns. Detta leder till förståelsen att föräldern kan vara borta, vilket kan skapa oro.
• Starkare anknytning: Under denna period utvecklas starkare band till de primära vårdgivarna. Barnet lär sig att identifiera dessa personer som trygghet och skydd. Separation från dessa personer upplevs därför som hotande.
• Ökad medvetenhet om främlingar: Barnet blir mer selektivt i vem det vill interagera med, och visar ofta större tillit och bekvämlighet hos bekanta ansikten. Främlingar kan upplevas som skrämmande.

Hur manifesterar sig separationsångest? Tecken kan inkludera:

• Gråt och skrik när föräldern lämnar rummet.
• Ångest och oro vid separation från föräldern, även korta stunder.
• Klängighet och önskan om ständig fysisk närhet till föräldern.
• Svårigheter att somna utan föräldern.
• Ökad oro i nya eller okända miljöer.

Vad kan föräldrar göra?

Det är viktigt att bemöta barnets ångest med förståelse och empati, utan att förstärka oron genom att överdrivet trösta. Att etablera en trygg och förutsägbar rutin, samt ge barnet tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet, kan hjälpa till att minska ångesten. Gradual separation, såsom korta avsked med återkomst, kan vara ett bra sätt att vänja barnet vid separationer. Om ångesten är extrem eller påverkar barnets välbefinnande i hög grad, kan det vara bra att söka professionell hjälp.

Separationsångest är en tillfällig fas i barnets utveckling. Med förståelse, tålamod och konsekvent omsorg kommer den att avta med tiden, och barnet kommer att utveckla en större känsla av självständighet och trygghet. Kom ihåg att “mammighet” är en naturlig del av barnets resa mot självständighet.