När man inte känner sig som sig själv.?

När spegeln visar en främling: Att förstå känslan av att inte vara sig själv

Vi identifierar oss själva genom våra känslor, våra tankar, våra kroppsliga upplevelser. Det är dessa element som skapar vår subjektiva verklighet, vår känsla av “jag”. Men vad händer när den här grundläggande upplevelsen rubbas? När man helt enkelt inte känner sig som sig själv? Det kan vara en skrämmande och förvirrande upplevelse, som kan manifestera sig på många sätt och ha flera bakomliggande orsaker.

Många upplever perioder i livet då de känner sig annorlunda, distanserade eller “utanför sig själva”. Detta kan vara en reaktion på stress, sorg, utmattning eller andra påfrestningar. Men när denna känsla av avstånd blir ihållande och påverkar det dagliga livet, kan det vara tecken på ett allvarligare tillstånd, som exempelvis depersonalisationsstörning.

Depersonalisationsstörning, som beskrivningen antyder, innebär att man upplever en känsla av att vara avskuren från sina egna upplevelser. Det är som att se sitt eget liv utifrån, som om man tittar på en film av sig själv. Världen kan kännas overklig, surrealistisk, och man kan uppleva sig själv som en utomstående observatör i sin egen kropp. Känslan av att vara i en bubbla, eller att leva i en dröm, är vanligt förekommande.

Karakteristiskt för depersonalisationsstörning är en diskrepans mellan tankar och känslor. Tankarna är ofta klara och logiska, men känslorna känns avlägsna, dämpade eller helt frånvarande. Man kan känna sig känslomässigt avdomnad, trots att man är medveten om situationer som normalt sett skulle framkalla starka känslor. Detta kan leda till en känsla av tomhet och meningslöshet.

Det är viktigt att komma ihåg att depersonalisationsstörning inte är en psykos, utan snarare en dissocierande störning. Man förlorar inte kontakten med verkligheten, utan snarare med sin egen upplevelse av verkligheten. Orsakerna till depersonalisationsstörning är inte helt klarlagda, men man tror att en kombination av genetiska faktorer, stress, trauma och neurokemiska obalanser spelar en roll.

Om du känner igen dig i beskrivningen ovan, är det viktigt att söka professionell hjälp. En psykolog eller psykiater kan hjälpa till att ställa diagnos och utforma en behandlingsplan. Behandling kan innefatta psykoterapi, såsom kognitiv beteendeterapi (KBT) eller mentaliseringsbaserad terapi (MBT), som hjälper till att hantera stress, bearbeta trauma och stärka självmedvetenheten. I vissa fall kan medicinering också vara aktuell.

Att inte känna sig som sig själv är en plågsam upplevelse, men det är viktigt att komma ihåg att det finns hjälp att få. Genom att söka professionell support och förståelse kan man lära sig att hantera dessa utmaningar och återfå känslan av att vara i kontakt med sig själv. Att återupptäcka och återta sin egen identitet är en process som kräver tid och engagemang, men den är absolut möjlig.