Varför vill jag äta även fast jag inte är hungrig?

Maten som tröst: Varför äter vi när vi inte är hungriga?

Att känna den där sugen på en kaka, trots att magen inte kurrar, är en upplevelse de flesta känner igen. Vi äter inte alltid enbart för att tillfredsställa kroppens fysiska behov. Ofta spelar psykologiska faktorer en betydligt större roll än vad vi kanske inser. Men varför söker vi oss till mat som en källa till tröst, när vi inte är hungriga?

Det är viktigt att skilja på riktig hunger, den fysiologiska signalen om att kroppen behöver näring, och den känslomässiga hunger som driver oss att äta trots att vi är mätta. Den emotionella hunger är ofta en reaktion på negativa känslor. Ledsenhet, ångest, stress, ensamhet, trötthet – alla dessa kan trigga ett sug efter mat, oavsett om kroppen egentligen behöver det eller inte.

Maten blir då en slags coping-mekanism, ett sätt att hantera obehagliga känslor. Den ger en kortvarig känsla av välbefinnande, en distraktion från problemet, och kanske till och med en känsla av kontroll i en annars kaotisk situation. Sockerrika livsmedel, till exempel, frisätter endorfiner som har en lugnande och belönande effekt. Detta förstärker den här beteendet, vilket gör det svårare att bryta cykeln.

Men det finns en baksida. Att regelbundet äta för att hantera känslor kan leda till övervikt, ohälsosamma matvanor och en negativ självbild. Den tillfälliga lindringen av obehaget ersätts av långsiktiga hälsoproblem och en känsla av skam och frustration.

Vad kan man göra?

Att förstå orsaken till den emotionella hungern är det första steget till att bryta den. Genom att identifiera de känslor som trigger matintaget kan man börja utveckla hälsosammare coping-mekanismer. Det kan handla om:

• Mindfulness: Att bli mer medveten om sina känslor och kroppsliga signaler. Att fråga sig själv: “Är jag verkligen hungrig, eller är det något annat jag försöker hantera?”
• Alternativa coping-strategier: Att hitta andra sätt att hantera stress och negativa känslor, som meditation, motion, samtal med vänner eller familj, hobbies eller avslappningstekniker.
• Söka professionell hjälp: En terapeut eller dietist kan ge stöd och vägledning för att hantera emotionell ätande och utveckla hälsosammare matvanor.

Att äta ska vara en njutning och en nödvändighet för att ge kroppen näring. Att bryta cykeln av emotionellt ätande kräver medvetenhet, tålamod och ibland professionell hjälp, men det är en investering i både den fysiska och mentala hälsan.