Är tilläggsavgift böter?

Tilläggsavgift – Böter eller inte?

Att glömma eller avstå från att köpa biljett på bussen, tåget eller tunnelbanan kan resultera i en otrevlig överraskning: tilläggsavgiften. Men är denna avgift egentligen en bot? Svaret är nej, trots att många använder begreppen synonymt. Det finns en viktig juridisk skillnad som är värd att känna till.

En bot är en påföljd för ett brott, utdömd av en domstol. Att resa utan giltig biljett i kollektivtrafiken räknas däremot inte som ett brott utan som ett avtalsbrott. Du bryter mot det avtal som ingås när du stiger ombord på en buss eller ett tåg; ett avtal som innebär att du betalar för transporten. Tilläggsavgiften är alltså inte en straffrättslig påföljd, utan en civilrättslig sådan. Den är en ersättning för den uteblivna biljettintäkten och för den administrativa kostnad som kontrollen och indrivningen medför.

Lagstiftningen kring tilläggsavgifter regleras av lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. Denna lag fastställer bland annat avgiftens storlek och förfarandet vid indrivning. Det är trafikhuvudmannen, exempelvis regionen eller kommunen, som har rätt att ta ut tilläggsavgift, inte polisen. Detta stärker ytterligare argumentet att det inte rör sig om en bot.

Sammanfattningsvis kan man säga att tilläggsavgiften fungerar som en bot i den bemärkelsen att den är en påföljd för ett felaktigt handlande. Men juridiskt sett är det en avgift för avtalsbrott, inte en bot för ett brott. Skillnaden kan verka hårklyveri, men den är viktig för att förstå den juridiska innebörden av tilläggsavgiften och dess syfte. Det handlar inte om att straffa resenärer, utan om att säkerställa att alla betalar för sin resa och att systemet med kollektivtrafik kan finansieras. Att vara medveten om denna distinktion kan förhoppningsvis bidra till en mer nyanserad diskussion kring frågan om tilläggsavgifter och deras roll i kollektivtrafiken.