Är svenska B samma som svenska 3?

Svenska B och Svenska 3 – samma sak, men ändå inte?

Förvirringen kring Svenska B och Svenska 3 är utbredd, särskilt bland blivande universitetsstudenter. Kravet för behörighet till universitetsstudier anges ofta som “Svenska 3/Svenska B”, vilket kan ge intrycket att de är helt utbytbara. Sanningen är lite mer nyanserad.

Historiskt sett var Svenska B en del av det gamla gymnasiesystemet, medan Svenska 3 infördes med gymnasiereformen GY2011. Svenska 3 ersatte då Svenska B som det sista obligatoriska steget i svenskaundervisningen på gymnasiet. I grunden täcker de samma kärnkompetenser inom språkförståelse, litteraturanalys och skriftlig framställning. Därför accepteras båda som likvärdiga behörighetskrav för universitetsstudier.

Skillnaden ligger främst i kursplanernas utformning och betygssättning. Svenska 3 använder det nya betygssystemet A-F, medan Svenska B bedömdes med MVG, VG, G och IG. Även om innehållet till stor del överlappar, finns det subtila skillnader i hur kurserna är strukturerade och vilka moment som betonas. Svenska 3 har exempelvis ett tydligare fokus på kommunikativa färdigheter och digitala verktyg, medan Svenska B i vissa fall kunde ha en mer traditionell litteraturhistorisk inriktning.

För universitetsbehörighet spelar dessa nyanser dock ingen roll. Universiteten och högskolorna är medvetna om skillnaderna och accepterar båda betygen som likvärdiga. Det viktiga är att du har uppnått de grundläggande kunskaper i svenska språket som krävs för akademiska studier.

Utöver Svenska 3 och Svenska B finns även andra vägar till behörighet. TISUS-testet (Test i svenska för universitets- och högskolestudier) är ett standardiserat språktest som kan ge dig motsvarande behörighet. Dessutom erbjuder vissa preparandkurser och folkhögskolor utbildningar som ger likvärdiga kunskaper och kan leda till behörighet i svenska.

Sammanfattningsvis: Svenska 3 har ersatt Svenska B, men båda ger samma behörighet till universitetsstudier. Skillnaderna i kursplaner och betygssystem är marginella ur ett behörighetsperspektiv. Det centrala är att du har de nödvändiga kunskaperna i svenska för att klara av akademiska studier, oavsett vilken väg du valt för att uppnå dem. Kontakta antagningsenheten vid det specifika universitet eller högskola du är intresserad av om du har ytterligare frågor om behörighetskraven.