Vad anses vara ett främmande språk?

Vad är egentligen ett främmande språk? En definition bortom enkelhet

Begreppet “främmande språk” verkar enkelt vid första anblicken. Det är ju bara ett språk man inte talar naturligt, eller hur? Men sanningen är att definitionen är mer nyanserad än så och beror starkt på kontext och perspektiv. En enkel definition, som “ett språk man lär sig utanför det område där det är modersmål”, fångar en del av sanningen, men lämnar många frågetecken obesvarade.

I Sverige, till exempel, är engelska, spanska, franska och tyska typiska exempel på främmande språk i skolans värld. Men vad händer om en svensk familj flyttar till Spanien och barnen växer upp med både spanska och svenska? Är spanska då fortfarande ett främmande språk för dem? Svaret är inte entydigt. För den formella skolkontexten i Sverige är det fortfarande ett främmande språk, då det inte är det dominerande språket i den svenska skolan. Men i barnens vardag är det ett fullvärdigt språk, kanske till och med modersmål jämte svenskan.

Det blir ännu mer komplext när vi beaktar andra faktorer. En person som växer upp tvåspråkigt med till exempel svenska och arabiska, och senare lär sig engelska, skulle uppfatta engelska som ett främmande språk, medan både svenska och arabiska är modersmål. Men för en engelsktalande som lär sig svenska och arabiska, skulle dessa båda vara främmande språk.

Definitionen beror alltså inte enbart på var man lär sig språket, utan också på när och i vilken kontext. Ett språk som lärs in i vuxen ålder, även i det landet där det är modersmål, kan fortfarande betraktas som ett främmande språk, då man saknar den inhemska, naturliga exponeringen som präglar modersmålsförståelse. Man kan till exempel ha en utmärkt akademisk förståelse för tyska, men ändå anse det som ett främmande språk om man inte har vuxit upp i en tyskspråkig miljö.

Kort sagt: Det finns ingen universellt accepterad definition av “främmande språk”. Begreppet är relativt och beroende av en rad faktorer, inklusive geografisk plats, ålder vid inlärning, kontext och individens egna uppfattningar. Istället för en strikt definition är det kanske mer fruktbart att se på “främmande språk” som en skala, där graden av flytande och exponering bestämmer var på skalan ett specifikt språk placerar sig för en individ.