Vad gör man när barnet inte vill gå till förskolan?

Småttingens stora problem: När förskolan känns fel

För många föräldrar är det en självklarhet att barnet ska gå på förskola – en viktig del i både barns utveckling och föräldrarnas arbetsliv. Men ibland möts man av ett motstånd, en vägran som kan kännas både frustrerande och oroande. Vad gör man när det lilla hjärtat vägrar gå till förskolan?

Det är viktigt att komma ihåg att barnets motvilja inte är ett tecken på bortskämdhet eller manipulering. Det är en signal om att något inte stämmer, och att dessa känslor måste tas på allvar. Istället för att ignorera eller bestraffa, bör föräldrarnas första respons vara empati och aktivt lyssnande.

Lyssna och bekräfta: Istället för att avfärda barnets oro med “Det är bara att bita ihop”, försök att förstå orsaken. Fråga öppna frågor som: “Vad är det som känns jobbigt med förskolan?” eller “Vad är det roligaste/tråkigaste på förskolan?” Att lyssna aktivt, utan att avbryta eller döma, är avgörande. Bekräfta barnets känslor: “Jag förstår att du blir ledsen när…”, “Det låter jobbigt att…” eller “Det är helt okej att känna sig så här.”

Hitta orsaken – ett detektivarbete: Barnets motvilja kan ha många orsaker. Det kan handla om:

• Separationångest: Särskilt vanliga hos yngre barn. Att skiljas från föräldern kan upplevas som väldigt hotfullt.
• Kompisproblem: Kanske har barnet bråkat med en kompis eller känner sig utanför.
• Otrygghet i miljön: Kanske finns det något specifikt i förskolans miljö som skrämmer eller oroar barnet.
• Övergångsfaser: Stora förändringar i livet, som en ny syskon, flytt eller förändringar i familjen, kan påverka barnets välmående.
• Trötthet eller sjukdom: Ibland kan fysisk eller mental trötthet vara orsaken.

Konstruktiva lösningar: När orsaken är identifierad, kan man börja söka efter lösningar. Detta kan innebära:

• Ökad trygghet vid lämning: En kort och lugn avskedsritual kan hjälpa. En speciell kram, en liten gåva att hålla i eller ett foto av föräldern kan ge barnet trygghet.
• Samtal med förskolepersonalen: Att samarbeta med förskolan är avgörande. Diskutera barnets oro och försök hitta strategier tillsammans.
• Gradvis anpassning: Om separationen är ett problem, kan man börja med kortare vistelser på förskolan.
• Rutiner och trygghet: Stabila och förutsägbara rutiner hemma kan ge barnet en känsla av säkerhet.
• Professionell hjälp: I svårare fall kan det vara bra att söka stöd hos en barnpsykolog eller BUP.

Minns att tålamod och förståelse är nyckeln. Att fokusera på att barnet känner sig sett, förstått och älskat är viktigare än att barnet omedelbart slutar gråta vid förskoleporten. Med empati, aktivt lyssnande och konstruktiva lösningar kan man navigera genom den här utmaningen och hjälpa barnet att känna sig trygg och glad på förskolan.