Varför läser inte föräldrar för sina barn?

Tystnaden i sagorummet: Varför läser inte föräldrar för sina barn?

I en tid där skärmarna blinkar ikapp med stjärnorna på natthimlen, och barnens uppmärksamhet tycks uppslukas av sociala medier och tv-spel, hörs en oroande tystnad: tystnaden i sagorummet. Varför läser inte föräldrar för sina barn i samma utsträckning som förr?

Förklaringarna är mångfacetterade. Många föräldrar lever ett liv i högt tempo, med långa arbetsdagar och ett ständigt flöde av åtaganden. Tiden blir en bristvara, och kvällens sagostund faller ofta bort i konkurrensen med matlagning, städning och andra praktiska göromål. Skammen över att prioritera bort läsningen kan vara stor, men verkligheten tvingar många att välja bort det som upplevs som mindre akut.

En annan faktor är föräldrars egen läsvana. Ett barn som växer upp i ett hem där böcker är en naturlig del av vardagen, och där föräldrarna själva läser, är mer benäget att utveckla en kärlek till läsning. Om föräldrarna däremot sällan eller aldrig plockar upp en bok, kan det vara svårt att förmedla värdet av läsning till sina barn. Att agera som en förebild är ofta mer effektivt än att predika om läsningens fördelar.

Dessutom spelar den ökade tillgången till skärmbaserad underhållning en stor roll. Föräldrar menar ofta att barn och ungdomars tid slukas av skärmar, och att detta bidrar till ett minskat intresse för läsning. Det är lätt att falla i fällan att tänka att tv-spel och sociala medier är direkta konkurrenter till läsningen. Men faktum är att många barn, trots sitt engagemang i digitala medier, fortfarande läser regelbundet. Rapporter visar att en betydande andel av tioåringarna faktiskt ägnar tid åt läsning, vilket indikerar en skillnad mellan föräldrars uppfattning och barns faktiska läsvanor. Kanske är problemet inte att barnen slutat läsa, utan att föräldrarna har slutat läsa för dem.

Den gemensamma läsningen är mer än bara en aktivitet. Det är en stund av närhet och interaktion, där banden mellan förälder och barn stärks. Genom högläsningen introduceras barnet till nya världar, vidgar sitt ordförråd och utvecklar sin fantasi. Det är en investering i barnets framtid, som inte bara ger glädje i stunden, utan också lägger grunden för en livslång kärlek till litteraturen.

Det är dags att bryta tystnaden i sagorummet. Det handlar inte om att förbjuda skärmar, utan om att skapa balans. Genom att prioritera högläsningen, om än bara några minuter om dagen, kan föräldrar ge sina barn en ovärderlig gåva – en kärlek till läsning som varar livet ut. Låt oss återuppliva magin i sagorna, och återigen fylla hemmen med ljudet av berättelser som flödar från föräldrars läppar till barns öppna öron.