Hur hjälper man en person med alkoholproblem?

6 se

Att prata om alkoholproblem kan vara svårt. Utgå från dina egna observationer och känslor, utan att döma eller ge råd. Beskriv din oro och var lyhörd för personens reaktion. Att försöka prata om det en gång är ett bra steg, även om det inte leder till en djup konversation direkt.

Kommentar 0 gillar

En bro av oro: Att närma sig någon med alkoholproblem

Det gnager i mig. En känsla av oro, kanske till och med en sorts vemod, har smugit sig på. Jag ser förändringar hos någon jag bryr mig om. Det är subtilt, kanske bara en aning, men jag uppmärksammar det: oftare trött, mindre engagerad i saker som tidigare betydde mycket, kanske en förändrad lukt eller ett skälvande i rösten. Tankarna kretsar kring alkohol.

Jag vill inte döma. Jag vill inte peka finger eller ge oönskade råd. Jag vet inte ens säkert om det är alkohol som är orsaken, men det är den tanken som växer sig starkare inom mig. Och det gör mig orolig.

Den här oron är min utgångspunkt. Det är min känsla, min observation, och den är lika viktig som den situation jag försöker förstå. Att förmedla den känslan, utan att ställa någon till svars eller be dem bekänna något, känns som det viktigaste första steget.

Att öppna munnen, att faktiskt prata om det, känns skrämmande. Kanske blir jag avfärdad. Kanske blir jag argumenterad emot. Kanske möts jag av tystnad eller till och med aggressivitet. Risken att såra eller att bli sårad är påtaglig. Men tystnaden, den ouppklarade oron, känns ännu värre.

Jag vill börja med att uttrycka min oro. Något i stil med: “Jag har märkt att du… (här nämner jag en konkret observation, t.ex. “verkar trött på sistone”, eller “inte varit dig själv på ett tag”). Jag känner mig lite orolig.” Jag försöker hålla tonen lugn och empatisk. Jag vill fokusera på min känsla, inte på deras beteende.

Jag är beredd på att samtalet inte blir djupt. Kanske blir det bara ett “Tack för att du sa det” och en kort tystnad. Men det är okej. Att ha brutit tystnaden, att ha planterat fröet av en oro, är ett steg i rätt riktning. Det skapar en liten öppning, en möjlighet till fortsatt kontakt och ett eventuellt djupare samtal i framtiden.

Det är en bro jag vill bygga, en bro av oro och omtanke. Och jag vet att även om bron inte leder till en omedelbar lösning, så är det själva byggandet som är det första viktiga steget.