Är närstående och anhörig samma sak?

Närstående eller anhörig? En subtil skillnad i betydelse

Vi använder ofta orden “närstående” och “anhörig” omväxlande, båda syftar ju på personer i vår nära krets. Men finns det egentligen någon skillnad? Svaret är ja, om än en subtil och kontextberoende sådan. Skillnaden ligger inte primärt i vem som inkluderas, utan snarare i hur relationen definieras och i vilket sammanhang orden används.

“Anhörig” har en mer formell och juridisk prägel. Tänk på formulär hos myndigheter, försäkringsbolag eller sjukvården. Där efterfrågas ofta information om “anhöriga”. I dessa sammanhang avser “anhörig” personer med en legal eller officiellt erkänd koppling till individen. Det kan vara make/maka, registrerad partner, sambo, barn, föräldrar, syskon, men även mer avlägsna släktingar. Viktigt att notera är att den formella definitionen kan variera beroende på vilken myndighet eller institution det gäller.

“Närstående” däremot har en bredare och mer känslomässig betydelse. Det betonar närheten och den personliga relationen. Utöver familjemedlemmar kan “närstående” även innefatta nära vänner, mentorer eller andra individer som spelar en viktig roll i ens liv, oavsett formell koppling. Tänk exempelvis på en nära vän som fungerar som ett emotionellt stöd – denne kan betraktas som närstående, men inte nödvändigtvis som anhörig i juridisk mening.

Skillnaden kan illustreras med ett exempel: Om du hamnar på sjukhus kan sjukvårdspersonalen kontakta dina anhöriga (de personer som är registrerade eller som du uppgett). Men det kan vara din närstående vän som du vill ska informeras först, även om denna inte är formellt registrerad som anhörig.

Sammanfattningsvis kan man säga att alla anhöriga kan vara närstående, men alla närstående är inte nödvändigtvis anhöriga. “Anhörig” är den formella, juridiska termen, medan “närstående” betonar den känslomässiga och personliga relationen. Vilket ord som är mest lämpligt beror alltså på sammanhanget och vilken aspekt av relationen man vill betona.