Vad är huvudregeln vid gåva till annan person än till sina barn?

3 se

När en gåva ges till någon annan än ens barn gäller inte presumtionen om förskott på arv. Mottagaren behöver alltså inte räkna med att gåvans värde ska dras av från ett framtida arv. Det är givarens avsikt som styr gåvans karaktär och om den eventuellt ska betraktas som ett förskott, vilket måste tydligt framgå.

Kommentar 0 gillar

Gåva till annan än barn – ingen presumtion om förskott på arv

Att ge bort gåvor är ett vanligt sätt att visa uppskattning eller hjälpa någon ekonomiskt. När det gäller gåvor till personer utanför den närmsta familjekretsen, specifikt till andra än ens egna barn, råder delvis andra regler än de som gäller vid gåvor till bröärvingar. En central skillnad rör frågan om förskott på arv.

Till skillnad från gåvor till barn, där det finns en presumtion om att gåvan ska ses som ett förskott på arv, gäller ingen sådan presumtion när gåvan ges till någon annan än givarens barn. Det innebär att mottagaren, exempelvis en syskon, vän, sambo eller annan släkting, inte behöver oroa sig för att gåvans värde ska avräknas från ett eventuellt framtida arv. Med andra ord, gåvan betraktas som en ren gåva och påverkar inte arvsfördelningen senare.

Det är dock viktigt att komma ihåg att givarens avsikt alltid är avgörande. Även om det inte finns någon legal presumtion om förskott på arv vid gåvor till andra än barn, kan givaren ändå avse att gåvan ska räknas som just ett förskott. För att undvika missförstånd och potentiella framtida tvister är det därför av yttersta vikt att givarens intentioner tydligt dokumenteras.

Detta kan göras genom att upprätta ett gåvobrev där det uttryckligen anges att gåvan är att betrakta som ett förskott på arv. Även andra former av dokumentation, som exempelvis vittnesmål eller tydlig kommunikation mellan givare och mottagare, kan vara av betydelse. Ju tydligare givarens vilja uttrycks, desto mindre risk för oklarheter och tvister längre fram.

Sammanfattningsvis kan sägas att gåvor till andra än barn utgör rena gåvor och inte automatiskt ses som förskott på arv. Givarens avsikt är dock alltid styrande, och en tydlig dokumentation av denna avsikt är avgörande för att undvika framtida problem. Vid osäkerhet kring hur man bäst formulerar sina önskemål rekommenderas det att konsultera en jurist för att säkerställa att allt går rätt till.