Vilken gås äter man på Mårten gås?

Ingen specifik “Mårtengås” – traditionen bakom fågeln på fatet

Mårtensafton, den 10 november, förknippas starkt med gåsmiddagar över hela Sverige. Men trots namnet “Mårtengås” finns det ingen specifik gåsras som av tradition äts just denna dag. Det är snarare själva handlingen att äta gås som är central för traditionen, inte vilken typ av gås det är. En modern Mårtengås kan vara allt från en svensk lantrasgås till en importerad variant.

Seden att äta gås kring den här tiden på året har anor långt tillbaka, med rötter i både Frankrike och Tyskland. Enligt legenden var Sankt Martin, biskop av Tours, en ödmjuk man som gömde sig bland gäss för att undvika att bli utnämnd till biskop. Gässen avslöjade dock hans gömställe med sitt kacklande, och han blev tvungen att acceptera sin utnämning. Som “straff” för att ha blivit förrådda blev gässen en del av festmåltiden.

Traditionen nådde Sverige under 1500-talet och blev populär bland adeln. Att äta gås var en symbol för välstånd och överflöd, då gåsuppfödning var relativt resurskrävande. Gäss har dock funnits i Sverige långt innan dess, ända sedan stenåldern, både som vilda och domesticerade djur.

Även om det inte finns någon specifik “Mårtengås” har traditionella recept och tillbehör utvecklats genom åren. Rödkål, brysselkål, potatis och en rik sås är vanliga inslag på Mårtengåsbordet. Idag är det också vanligt att variera recepten och anpassa dem efter moderna smaker och preferenser, vilket visar att traditionen lever och utvecklas även i vår tid.

Så nästa gång du njuter av en gåsmiddag på Mårtensafton, kom ihåg att det inte är rasens namn som är viktigt, utan själva traditionen och den historiska kontexten bakom måltiden. Oavsett om det är en svensk lantras, en ungersk gås eller en annan variant du har på tallriken, så är det själva firandet av traditionen som räknas. Det är upplevelsen av att äta gås på Mårtensafton som gör den till en “Mårtengås”.