Vilket språk i världen är svårast att lära sig?

Språkets Mount Everest: Mer än bara tid som avgör svårighetsgrad

Frågan om vilket språk som är svårast att lära sig är en komplex och ofta debatterad fråga. Amerikanska Foreign Service Institute (FSI) pekar ut mandarin, arabiska och japanska som särskilt utmanande för engelsktalande, baserat på den tid det tar att uppnå flytande. Men tid är bara en del av ekvationen. Att mäta språklig svårighetsgrad är som att jämföra äpplen och päron – olika individer har olika förutsättningar och utmaningar.

FSI:s bedömning utgår från en specifik kontext: diplomater som behöver nå en professionell nivå av språkbehärskning. För en person med musikalisk gehör kan tonala språk som mandarin kännas intuitiva, medan grammatiken i japanska kan uppfattas som enklare. En annan person kanske kämpar med uttalet i arabiska men finner dess struktur logisk.

Utöver de språk FSI lyfter fram finns det en rad andra kandidater till titeln “världens svåraste språk”. Khoisanspråken i södra Afrika, med sina klickljud, utgör en fonetisk utmaning för de flesta. Ergativa språk som baskiska, där subjektet i intransitiva satser behandlas som objektet i transitiva satser, bryter mot många indoeuropeiska språkbrukares förväntningar. Polysyntetiska språk som inuktitut, där ett enda ord kan motsvara en hel mening på svenska, kräver en helt annan mental modell för språklig konstruktion.

Svårighetsgraden beror även på faktorer bortom själva språket. Tillgång till lärresurser, möjlighet till immersion och individens motivation spelar en avgörande roll. Att lära sig ett språk som talas av få personer, utan etablerade läromedel, är naturligtvis svårare än att lära sig ett globalt språk med rikligt utbud av kurser och material.

Slutligen, kanske den mest relevanta frågan inte är vilket språk som är svårast, utan vilket språk är svårast för mig***? Våra individuella styrkor och svagheter, vår språkliga bakgrund och våra inlärningsstrategier påverkar alla hur vi upplever ett nytt språks utmaningar. Att välja ett språk baserat på intresse och motivation, snarare än upplevd svårighetsgrad, är ofta nyckeln till framgång. Det är trots allt resan, inte destinationen, som räknas i språkinlärning.