Vilket språk är svårast i skolan?

Skolans språkliga Mount Everest: Vilket ämne är tuffast att bestiga?

Att lära sig ett nytt språk är som att bestiga ett berg. Vissa klättringar är behagliga promenader, medan andra kräver ishacka och syrgas. Medan Foreign Service Institute (FSI) pekar ut språk som arabiska, japanska, mandarin och grönländska som särskilt utmanande för engelsktalande, fokuserar skolans språkliga bergstoppar på andra aspekter än bara den inneboende språkliga komplexiteten. I en skolmiljö spelar faktorer som tillgång till resurser, lärarkompetens, elevens motivation och språkets kulturella avstånd en avgörande roll.

Frågan om vilket språk som är svårast i skolan har inget enkelt svar. För en elev med dyslexi kan engelska vara en daglig kamp, medan en annan elev med språklig fallenhet finner det lätt. Likaså kan en elev med stark matematisk förmåga uppleva franska grammatik som en mardröm, medan en annan med humanistisk inriktning njuter av språkets nyanser.

Istället för att utse ett svåraste språk bör vi fokusera på de utmaningar som olika språk presenterar i skolkontexten:

• Resursbrist: Mindre vanliga språk som ryska, arabiska eller koreanska kan lida av brist på läromedel, kvalificerade lärare och digitala resurser, vilket försvårar inlärningen oavsett språkets inneboende svårighetsgrad.

• Kulturell distans: Språk från kulturer som skiljer sig markant från elevens egen kan vara utmanande. Att förstå de kulturella koderna och det sociala sammanhanget som språket är inbäddat i kan vara lika viktigt som att lära sig grammatik och vokabulär. Tänk exempelvis på skillnaden mellan att lära sig spanska, med dess relativt nära kulturella kopplingar till Sverige, jämfört med att lära sig japanska, med dess komplexa etikettsregler och hierarkiska språkbruk.

• Motivation och engagemang: En elev som brinner för japansk anime kommer sannolikt att lägga ner mer tid och energi på att lära sig japanska, oavsett språkets komplexitet. Motivationen är en nyckelfaktor för att övervinna språkliga hinder.

• Individuella förutsättningar: Elevers inlärningsstilar, tidigare språkkunskaper och neurologiska profil spelar en stor roll. Det som är enkelt för en elev kan vara en enorm utmaning för en annan.

Sammanfattningsvis är det omöjligt att utse ett universellt “svåraste” språk i skolan. Svårighetsgraden är subjektiv och beror på en komplex samverkan mellan språkets egenskaper, skolans resurser och elevens individuella förutsättningar. Istället för att fokusera på en rangordning bör vi sträva efter att skapa en inkluderande och stödjande inlärningsmiljö där alla elever, oavsett språklig utmaning, kan nå sin fulla potential.