Hur mycket frånvaro är normalt?

2 se

Sjukfrånvaron varierar kraftigt. Offentlig sektor och kvinnor uppvisar generellt högre siffror än privat sektor respektive män. Äldre arbetstagare har ofta också mer frånvaro. Som en indikation kan en frånvaro på upp till 6-8% av den totala arbetstiden anses vara en rimlig nivå.

Kommentar 0 gillar

Frånvarons gåta: Vad är egentligen “normalt”?

Sjukfrånvaro. Ett ständigt aktuellt ämne för både arbetsgivare och arbetstagare. Men vad är egentligen en normal nivå? Svaret är, som så ofta, komplext och beror på en mängd faktorer. Att hitta en exakt definition av “normalt” är en nästintill omöjlig uppgift, men vi kan ändå navigera oss fram genom siffror och trender för att få en bättre förståelse.

Utgångspunkten är att sjukfrånvaro varierar kraftigt. Det finns inga fasta normer, och det som är vanligt på en arbetsplats kan vara ovanligt på en annan. Siffror från SCB och Försäkringskassan bekräftar att den offentliga sektorn generellt sett har en högre sjukfrånvaro än den privata. Detta kan bero på en rad olika faktorer, allt från arbetsuppgifter och arbetsmiljö till organisationskultur och ledarskapsstil.

Även könsfördelningen spelar in. Kvinnor har historiskt sett en högre sjukfrånvaro än män, vilket kan kopplas till faktorer som deltidsarbete, ansvar för barn och hushåll, samt att kvinnor oftare arbetar inom yrken med högre fysisk och psykisk belastning, exempelvis inom vård och omsorg.

Åldern är ytterligare en viktig faktor. Äldre arbetstagare tenderar att ha mer sjukfrånvaro än yngre, vilket är naturligt med tanke på ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar och besvär. Kroppen slits helt enkelt med åren, och återhämtningstiden efter sjukdom kan bli längre.

Men hur mycket frånvaro kan då anses vara rimligt? Medan en nollvision för sjukfrånvaro kan verka attraktiv, är den sällan realistisk. Människor blir sjuka, olyckor händer, och livet utanför arbetet påverkar oss alla. En indikation, baserad på statistik och expertutlåtanden, pekar mot att en frånvaro på upp till 6-8% av den totala arbetstiden kan ses som en acceptabel nivå. Det är dock viktigt att betona att detta är en generell riktlinje och att det specifika “normala” för en arbetsplats beror på dess unika förutsättningar.

Istället för att stirra blint på siffror bör fokus ligga på att skapa en hälsosam och hållbar arbetsmiljö där medarbetare trivs och känner sig trygga. Genom att investera i förebyggande hälsoarbete, erbjuda flexibla arbetslösningar och främja en öppen dialog om hälsa kan arbetsgivare bidra till att minska sjukfrånvaron på lång sikt – och skapa en mer produktiv och engagerad arbetsstyrka. Det handlar inte om att eliminera all frånvaro, utan om att skapa en kultur där hälsa och välmående prioriteras.