Vad räknas som ett offentligt toalett?

Bortom torget och stationen: En djupdykning i definitionen av “offentlig toalett”

Vi tänker ofta på offentliga toaletter som de bekvämlighetsinrättningar vi hittar på torg, stationer och i parker. Toalettstolar, uppdelade efter kön, och kanske en rullstolsanpassad variant – bilden är klar. Men är det verkligen hela sanningen? Definitionen av en “offentlig toalett” sträcker sig längre än så och rymmer en gråzon värd att utforska.

Visst, den kommunalt drivna toaletten på Stora torget är ett självklart exempel. Men hur är det med toaletten på det lokala caféet? Tekniskt sett ägs och drivs den av en privat aktör. Ändå är den tillgänglig för kunder, och i förlängningen en del av den offentliga sfären, speciellt i mindre orter där alternativen är få. Här blir gränsdragningen suddig.

Låt oss titta på några andra exempel:

• Toaletter i shoppingcentrum: Dessa bekvämlighetsinrättningar tillhör den privata sfären, men fyller en viktig funktion för allmänheten. De är en förutsättning för att vi ska kunna vistas och konsumera i dessa miljöer. Är de då offentliga i praktiken, även om de inte är det i juridisk mening?

• Toaletter på bensinstationer: Även här rör vi oss i gränslandet. Medan vissa stationer reserverar sina toaletter för betalande kunder, erbjuder andra fri tillgång. Tillgängligheten, och därmed “offentligheten”, varierar alltså.

• Toaletter på arbetsplatser: Dessa är i regel inte tillgängliga för allmänheten och faller därmed utanför definitionen. Dock kan undantag finnas, exempelvis inom vården där besökare kan behöva använda toaletter.

Det som komplicerar bilden ytterligare är frågan om tillgänglighet. En toalett kan vara öppen för allmänheten, men ändå inte vara tillgänglig för alla. Tänk på toaletter som kräver en kod, ett medlemskap eller en avgift. Begränsar dessa faktorer toaletternas “offentlighet”?

Sammanfattningsvis är definitionen av en offentlig toalett mer komplex än man först kan tro. Ägandeförhållanden, tillgänglighet och den praktiska användningen spelar alla en roll. Kanske är det mindre viktigt att sätta en exakt etikett, och mer relevant att fokusera på att säkerställa tillräcklig tillgång till bekvämlighetsinrättningar för alla, oavsett var vi befinner oss. En bredare diskussion om vad “allmänhet” innebär i detta sammanhang, och vilka behov som behöver tillgodoses, är nödvändig för att skapa mer inkluderande och tillgängliga städer och samhällen.