När började man säga förskola istället för dagis?

Från dagis till förskola: Mer än bara ett namnbyte

“Dagis” – ett ord som väcker nostalgiska minnen hos många vuxna idag. Men någon gång i slutet av 90-talet började ordet sakta men säkert försvinna och ersättas av “förskola”. Det var inte bara ett kosmetiskt byte, utan en del av en större förändring i hur vi ser på barns tidiga lärande. Införandet av den första förskoleläroplanen 1998 var den avgörande faktorn. Denna läroplan markerade ett skifte från ett primärt omsorgsfokus till ett mer uttalat pedagogiskt perspektiv. Men övergången var inte omedelbar, och det nya namnet fick gradvis fäste under de efterföljande åren.

Att kalla det “dagis” signalerade en plats för dagtidshållning, en plats där barnen var medan föräldrarna arbetade. Det fanns naturligtvis pedagogiska inslag även på dagis, men omsorgen stod i centrum. Med läroplanen 1998 formaliserades det pedagogiska uppdraget. Förskolan skulle inte längre bara vara en plats för förvaring, utan en plats för lärande och utveckling. Namnbytet till “förskola” speglade denna förändring. Ordet “förskola” antyder just detta – en skola före skolan, en plats där barn förbereds för kommande skolår och liv.

Övergången var inte utan debatt. Vissa menade att “dagis” var ett välbekant och tryggt begrepp, medan “förskola” lät stelt och akademiskt. Andra välkomnade förändringen och såg den som ett erkännande av förskolans pedagogiska betydelse. Oavsett åsikt blev “förskola” det vedertagna begreppet, och idag är “dagis” till stor del ett minne blott, ett ord som tillhör det förflutna.

Det är intressant att notera att namnbytet inte var ett lagstadgat krav. Det skedde organiskt, drivet av den nya läroplanen och ett förändrat synsätt på barns tidiga utbildning. “Förskola” blev ett sätt att signalera en ny era, en era där lärande och utveckling står i centrum för barnens tidiga år. Det är mer än bara ett namnbyte, det är en symbol för en pedagogisk revolution.